Trycksvarvning är ett svårlärt och spektakulärt hantverk, med anor långt tillbaka i tiden. Själva idén med det hela är att omforma en rund plåt (rondell), till ett oftast symmetriskt föremål.

Svarven är mest lik en robust träsvarv, dvs. ganska enkel. På svarvens axel sätter man upp en form (patron). Patronen kan i dess enklaste form helt följa den inre kontur som föremålet skall ha, men kan även bara stödja en mindre del, eller vara delbar. För att montera plåten, så anbringas ett mothåll (försättare), vilka tillsammans hålles på plats av dubbdockan.

Tryckaren använder ett handhållet verktyg (tryckstål), som hålles fastklämd mot huvuddelen av kroppen, med hjälp av utövarens högra arm. Tryckstålet är därför försett med ett långt trähandtag. Som stöd finns anhållet, vilket är försett med en rad av hål. I dessa placeras en stålpinne, vilken flyttas vartefter arbetet fortskrider. Med rytmiska mjuka tag, arbetas hela ytan, tills en rund plåt har omformats till en skål, en bägare mm. För att skapa en form kan man behöva trycka i flera steg, eller tillverka den av ett antal olika delar.

 

afTRYCK

Den text som följer är hämtad från afTRYCK, som du kan ladda ned HÄR. Det är valda delar som visas, vilket innebär att det inte finns något direkt länk från en bild till en annan.

HISTORIA4
Ett steg längre i utvecklingen når vi när svegsvarven kommer på tal. Denna typ drivs av böjlig träslana, som antingen fästes i taket, eller vid en därtill avsedd ställning. Från denna slana löper sedan en rem ned över svarvens axel (remskiva), till vägs ände vid en fotpedal. Genom att trycka på pedalen så böjes slanan, vilket ger en användbar returkraft. Även denna svarv vaggar, vilket innebär samma begränsningar som tidigare nämnd svarvtyp. Skillnaden ligger i betydligt större kraftuttag.

Namnet sveg syftar på tyskans sweig (gren, kvist), inte på orten Sveg. Att tryckning utförts på svegsvarvar är nog både möjligt och troligt.

HISTORIA11
Valsverk använda för mynttillverkning, samt inom guldsmidet, är kända från 1500-talet. Mer allmänt slog inte valsningen igenom för än mot mitten av 1800-talet. Då fanns kraft nog att rationellt frambringa plåt i hårdare
legeringar, och större storlekar.

Få metaller lämpar sig för att gjutas plåt-tunna direkt.Men på några områden kan man så göra. Exempel på detta är de 4-8 sidiga tennflaskor som dök upp på 1600-talet. Materialet till dessa göts mellan s.k. pläterstenar. För tillverkning av blytak o orgelpipor användes en behållare med hål i botten, som raskt drogs över underlaget. Mellanlägg längst sidorna gav plåttjockleken. Plåten till piporna rundbockades sedan och skarven löddes.

TRYCKNING1
Trycksvarvning är ett svårlärt och spektakulärt hantverk, med anor långt tillbaka i tiden. Själva ide`n med det hela är att omforma en rund plåt(rondell), till ett oftast symmetriskt föremål.

 

Trycksvarvning är just en omformande process, med minimal avverkan. Detta gör metoden sparsam med materialet. För att förflytta plåten, så används olika handverktyg (tryckstål).

 

Bilden visar en tryckare med sitt verktyg, samt en sekvens där en rondell successivt omformas till en cylinder.

TRYCKNING4
När en rondell (plåt) sättes upp i svarven, hamnar den nästan alltid lite snett. För att justera detta så släpper man något på dubbdockans tryck, samtidigt som man knuffar rondellen till centrerat läge. Här kan man använda en träbit, stålstång eller dylikt.

För att minska friktionen behöver sedan materialet smörjas något. Ett bra smörjmedel ska vara tillräckligt fast så att det inte stänker. Är det för fast kan det klumpa ihop sig, vilket inte heller är bra. Mindre är ofta bättre än mer.

Aluminium är förhållandevis lätt att trycka, men har en knepig egenhet. Metallens strävhet gör att den lätt degar. Dvs materialet flyttas under tryckningen, och bildar små kullar o dalar. Patroner av aluminium kan av denna anledning vara olämpliga.

TRYCKNING15
När man viker kanter gäller det att vara stadig på hand, och trycka lagom hårt. Om man för ett ögonblick använder för mycket kraft, så kan det bildas en grop, som är svår eller omöjlig att få bort. För att ha en chans till räddning måste man komma åt baksidan av kanten, detta utan att skada närliggande partier.

Har man använt alldeles för mycket våld, så kan kanten mera likna en berg-och-dal-bana. Då är läget tämligen hopplöst.

UTRUSTNING1
Trycksvarven är här mera lik en kraftig träsvarv, än en ordinär metallsvarv. Utmärkande drag är en rejäl dubbdocka, samt det lite speciella anhållet. Det senare har en rad med hål, vilka är till för en flyttbar sprint. Denna används som stöd för de handhållna verktygen.

Bilden visar en svarv med:
1- Spindeldocka/Transmissionshus
2- Patron (form att trycka emot)
3- Försättare (Håller plåten med tryck mot patronen)
4- Dubbdocka
5- Anhåll

UTRUSTNING6
Även dubbdockan skall vara stabil och med tillräcklig dimension, längs med bädden. Många av de dubbdockor man ser på träsvarvar, är på tok för korta. Om dubbdockan ger med sig när du trycker, så får du problem
med centreringen. Det behövs då inte heller så mycket för att rondellen skall ge sig ut på en liten flygtur i det blå.

De flesta dockor avsedda för tryckning, har någon form av snabblossning. Genom att höja och sedan skjuta en spak längs med dubbdockan, kan man smidigt släppa trycket och byta arbetsmaterial. En sådan anordning kräver dock någon sort av finjustering, eftersom inställningen av rätt tryck annars blir knepig.

UTRUSTNING11
Som extra stöd vid tyngra tryckningar, kan man spänna en rem runt midjan. I denna kan man sedan hänga och därmed få någon hjälp av kroppsvikten. Lite volym på den samma skadar nog inte här. Nyttan av det här kan
diskuteras.

Det som tar upp det mesta av kraften när man trycker, är egentligen den lilla stålsprinten på anhållet. Utan denna, hade knappast tryckning uppfunnits.

SUPPLEMENT2
Här visas ett par föremål som tryckts två gånger, för att få sin slutgiltiga form. Den konkava har efter första tryckningen varit en cylinder. Man får här arbeta hela ytan en gång till. Urnan till höger, har till sin övervägande
del, redan fått sin form vid första tryckningen. Det som tillkommit är det konkava partiet strax under kanten.

TILLBAKA