BLECKVARUTILLVERKNING

 

Bleckslageri, har har till ändamål att av metallbleck eller plåt (se Bleck) framställa allehanda föremål för hand (av bleckslagare) eller, vid masstillverkning i fabriker, med särskilda maskiner. Hithörande arbeten kunna sammanfattas i tre huvudgrupper: materialets sönderdelning, formgivning och sammanfogning.

Sönderdelningen av blecket sker för hand med starkt utförda bleck- eller plåt-saxar. (Figur 1 o 2);större sådana brukar vara försedda med ett vinkelstycke för att kunna fästa saxen i ett skruvstycke eller sätta in den i en stock eller bock. För långa skär och större plåtstycken nyttjas gradsaxar (figur 3).

För mycket långa remsor brukas en rullsax, ofta utförd så, att den även kan användas som rundsax för att kunna klippa ut cirkelrunda bleckskivor eller ringar. Dessa båda maskintyper förekomma även var för sig och likna varandra mycket. Två koniska skärtrissor av stål, som sitta helt litet förskjutna i förhållande till varandra på två medelst vev och kugghjul vridbara axlar, verkställa klippningen. Större grad- och rull-saxar drivas med maskinkraft - Runda mindre plåtar eller hål av en eller annan form utföras genom stansning (se d.o.) i pressar av samma konstruktion som för grövre plåtarbeten, ehuru naturligtvis mindre kraftigt byggda, eller genom borrning (se Borrmaskiner).

Formgivningen av de till lämplig storlek utarbetade bleckstyckena sker genom böjning, dragning, drivning, upptryckning, formpressning och uppdragning.

För hand utföres böjning med böj- ellert flack-tänger (vid små föremål), genom hammring med järn- eller trä-hammare över kanterna av ett smidesstäd, en bänk eller särskilt formade omslags- eller bettel-järn samt i maskiner. Figur 4 visare en kantmaskin för uppvikning av raka kanter på längre plåtar. Rundböjning av bleck i form av rännor, rör mm. sker i rundningsmaskiner för hand- eller maskin-kraft (figur 5).

För uppvikning och omböjning av kanter på kärlmantlar (sargar) brukas bettelmaskiner (bertelmaskiner figur 6). Bettelmaskinens arbetande delar utgöres av två skivformade stålrullar med lämpliga kantprofiler, mellan
vilka manteln frammatas och formas, när de försättas i rotation. En stor mängd bockningsarbeten av andra slag utföres i pressar.

För tilldragning av falsar, tex. vid sammanfogning av två raka plåtar, de båda kanterna i en kärlmantel eller manteln och botten i ett kärl, nyttjas olika slags falsmaskiner. Figur 7 visar arbetssättet hos en bottenfalsmaskin, anordnad på ungefär samma sätt som bettelmaskinen enligt figur 6. För massfabrikation av bleckemballage  finns en stor mängd specialmaskiner av olika konstruktion. Raka, profilerade blecklister åstadkommas även genom dragning i vanliga dragbänkar (se tråddragning), i vilkas backar dragöppningen ges en motsvarande form.

Drivning av bleck sker så, att materialet genom täta slag med lämpligt formade hammarpenar tvingas att sträcka sig på bestämda ställen, varigenom bucklor av viss form uppstå. På detta sätt kan man av en plan plåtskiva frambringa en skål- eller bägar-form. Vid framställning av figurer och dylikt brukar man även använda punsar (se d.o.). Drivning utföres mestadels mot ett mjukare underlag, tex. becket på en drivkula eller en blyplatta. Denna arbetsmetod användes huvudsakligen inom konsthantverket och kräver stor skicklighet.

Upptryckning i svarv sker vid tillverkning av runda eller ovala föremål av kärlform och tillgår så, att det runda plåtämnet vikes över en förut framställd schablon eller modell (patron), som roterar med plåtämnet och är fastskruvat vid spindeln i en trycksvarv. Tryckningen, som i många fall sker i flera omgångar med upprepade utglödgningar, utföres för hand med ett tryckstål av lämplig form och åstadkommer, att blecket smyger sig intill patronens yta och antar dennas form. På detta sätt kan en plan kopparplåt framställas ända till en ihålig sfär med blott en liten öppning för den delade patronens utplockning. För att vid tryckningen minska friktionen bestrykes blecket med något fett.

Pressning eller riktigare formpressning är den arbetsmetod, som alltid tillgripes, när det är fråga om masstillverkning av ej alltför djupa bleckkärl eller andra bleckföremål. Verktygen anordnas i dessa fall ofta så, att utstansningen av ämnet sker i samma operation som formpressningen. Denna har samma ändamål som den ovan beskrivna drivningen, och de mest olika former och mönster kunna maskinmässigt framställas på detta sätt. Formpressning sker mellan en dyna och en stämpel, av vilka den ena innehåller en negativ och den andra en positiv form av det blivande föremålet, så att när stämpeln pressas mot dynan, endast ett mellanrum motsvarande bleckets tjocklek uppstår. Maskinerna härför är oftast pressar av olika konstruktioner och någon gång fallhammare (hejare).

Uppdragning i press skiljer sig från formpressning genom att uteslutande ha till ändamål att fabriksmässigt framställa djupare kärlformer men ej åstadkomma inpressade mönster eller dylikt. Arbetet går vid uppdragning fortare än vid upptryckning och lämpar sig även för massfabrikation av rektangulära och kvadratiska kärlformer. Härför nyttjas dubbelverkande pressar. För att blecket icke skall vecka sig, då kärlformen pressas upp av ett plant bleckämne, måste nämnligen dettas kanter fasthållas med en särskild plåthållare, medan dragpressen pressar ämnet genom öppningen i dragringen eller matrisen (se figur 8), och pressen måste därför åstadkomma särskilda rörelser för plåthållaren och dragstansen. I stället för den förra kan bordet vara rörlig och fasthålla ämnet med en stillastående plåthållare. Arbetet kräver noggrant utarbetade verktyg och ett bra bleckmaterial. Mjukare bleck (tex. koppar) är lättare att draga upp än hårdare, tjock plåt lättare än tunn.

Sammanfogningen av de på något sätt bearbetade bleckstyckena sker genom falsning, nitning, svetsning eller lödning (se dessa ord). Fordras att fogarna eller skarvarna skola var fullkommligt täta mot vatten- eller gas-tryck, måste falsade eller nitade sådana även lödas. -Färdiga bleckvaror bruka förses med skyddande eller prydande överdrag genom målning, lackering, emaljering, galvanisering mm.

 

 TILLBAKA