GS97

INTRODUKTION

Den Allmänna Konst- och Industriutställningen hölls under 1897 på Djurgården i Stockholm. Den hade föregåtts av mindre tillställningar 1823,1834, 1840,1844,1847,1851 och 1866. De flesta av dessa inträffade på skråtiden, före den egentliga näringsfriheten. Den första benämndes också slöjdexposition.

1897 fick utställningen ett bredare utbud. Efter utländska förebilder, så hade man med fantasins hjälp skapat några kvarter av 1500-talets Stockholm. Byggda för en sommar av trävirke, puts och gips, blev de nog favoriten bland folk i gemen. Mest kulisser, men även delvis med interiörer. Inga riktiga ritningar lär ha använts. Det som återstår idag är mest fotografier. Några av dessa har använts för att tillverka en 3D-modell av Nordreport, vilken var en av två vägar in till "Gamla Stockholm" från den konstgjorda Helgeandsholmen. Den träbro som då användes är inte medtagen här.

Texterna som följer kommer från en bok med titel som utställningen självt, författare var A. Hasselgren, utgiven 1897. Boken innehöll även en ihopvikbar karta eller ritning om man så vill, som finns för nedladdning (1897.png). Den är stor nog (3339x2744) och har tillräcklig upplösning, för att man utan vidare skall kunna zomma in på detaljer och läsa text.

NORDREPORT

Som sagdt, det finnes två broar att välja på, men vi taga den högra, emedan vår afsikt är att att först bese själfa staden, innan vi göra vår visit i konungaborgen. Denna bro utmynnar vid Nordreport. Denna port, som i det verkliga Gamla Stockholm, låg på samma plats, som nu upptages av Mynttorget, försvaras av dels en vindbrygga, dels tre starka torn. Inuti porten är ett vaktrum samt en öppen spisel i själfa porten, afsedd för väktarne att värma sig vid. På ömse sidor om porten vidtager den bestyckade stadsmuren med sina hotfulla skottgluggar, skanskorgar och faskiner. Murar och torn göra ett så solidt och ärevördigt intryck som om de stått här i århundraden, och man känner sig nästan öfverraskad, då man knackar på murverket och finner att detta ger från sig ett doft ljud, kommande från träväggarne bakom den  illusoriska gipsbeklädnanden.

Från Norderport inträda vi omedelbart i själfa staden. Rakt framför oss öppnar sig ett pittoreskt gatuperspektiv. Det är Stadssmedjegatan, som buktar sig upp mot Storkyrkan, eller Bykyrkan, som den i gamla tider kallades. Till höger i gränden finna vi först en trappuppgång till Norderports torn, men som tillträde är allmänheten förbjuden. Tornrummet användes nämnligen till vaktlogement.

SLOTTET

Och nu till slottet! Ingången bevakas af två ståtliga lejon på sina piedestaler, synbarligen nära släkt till de två odjuren på Lejonbacken utanför Stockholms nuvarande kungaborg. Sedan vi kommit förbi dessa vilddjur passera vi en stor bro öfver slotts grafen och komma in i den präktiga slottsporten med dess massiva porthvalf. Några steg till och vi stå inne på den stilfulla, storartade borggården. Gifvetvis var utrymmet i den verkliga gamla Vasaborgen något större än här är fallet, men i alla fall gör borggården ett så tidstroget och illusoriskt intryck att man, då man plötsligt hör röster uppe från gångarne och gemaken, nästan väntar sig att i nästa minut se konung Johan komma tågande nedför trapporna med sitt följe av ädla riddare och dygdädla fruar.

Låtom oss nu göra en visit i slottets inre. Endast den västra längan är tillgänglig för besökande, i det man där inredt några gemak. Tvifvelsutan hade det varit önskvärdt, om en större del af det gamla slottet kunnat efterbildas äfven i inre måtto, men detta skulle medfört kostnader, som man hvarken kan begära att ett enskildt konsortium skall ikläda sig, eller som skulle ha rättfärdigats af syftet att tillfredställa nyfikenheten för en sommar. Vi stiga alltså uppför den nyss nämnda fritrappan och komma upp i trumpetargången, som vi följa till höger. Snart komma vi till en uppåt ledande rymlig trappa. Vid sidan af denna öppnar sig plötsligt en liten kammare, där en märkvärdig maskin, en slags vef med grofva tåg, väcker vår undran. I första ögonblicket äro vi nästan böjda för det antagandet att det är ett tortyrredskap, men upplysas snart om att det blott är vindspelet till det galler, som vid hotande fara kan fällas ned och tillsluta inre slottsporten under våra fötter. Våra förfäder hade sina knepiga påhitt att hålla sig ovälkommna gäster från lifvet.

Trappan, som vi nu fortsätta, för oss upp till ett präktigt hvälft tornrum, prydt med målningar på väggarne och i taket. Särskildt egendomliga äro de astronomiska bilder, som pryda det senare. Till detta rum gränsar en sal, längs hvars väggar löper en rätt vacker panel. Salen gör för öfrigt ett präktigt intryck med sitt kassetterade tak, sin gamla gröna kakelugn och sina snidade dörrar. På väggarne hänga porträtt af de tre första Vasarne, att Erik XIV också är med, tyder ju på att Johan III sannolikt icke residerar i slottet förnärvarande! I det angränsande mindre rummet, till hvilket vi nu begifva oss, finna vi en väldig spisel, som synes böra kunna ge rum för en riktigt ordentlig familjebrasa. Väggarne i detta rum äro prydda med gobeliner af mycket ålderdomligt utseende med bilder från Jakobs historia. I detta såväl som i de förut passerade rummen finnes en del möbler af högt värde, både i ett och annat afseende, hopbragta från skilda håll.
 

TILLBAKA