Saab J21B jaktflygplan 3D

J21B

Detta program (eller app) handlar om J21B. En version av ett svenskt jaktflygplan, som aldrig kom längre än till en modell i full skala (mock-up).

Ladda ned HÄR.

 

FÖREGÅENDE JÄGARE

Thulin K började byggas 1916, men kom aldrig att förses med någon beväpning i Sverige. Thulin N och NA, hade potential, men förblev prototyper. Södertelge verkstäders SW15 kom i luften under juni 1917. Konstruktionsfel bidrog till att landningen misslyckades och piloten omkom. J23 hade utseendet för sig men höll inte ihop. Försök att förbättra konstruktionen (J24 o J24B), misslyckades. 1930 togs J1 (Phönix 122), J2 (Nieuport 29) samt J3 (Fokker CV-D), ur tjänst. J1 hade sina rötter i första världskriget. J2 led av dålig byggkvalitet. J3 var egentligen ett spaningsplan, med avkortad spännvidd. Den som kallade J4 (Heinkel 19) för ett jaktplan, fick nog också vara optimist.

1930 och följande år kom J6 Jaktfalken och J7 Bulldog. Ett svenskt/tyskt plan samt ett brittiskt. Utvecklingen gick fort på 1930-talet och alla plan från denna tid blev snabbt omoderna. Försvarsbeslutet 1936 medförde 4 bomb-flottiljer och 1 jakt. Den senare försågs med biplanet J8 Gladiator. 1939 beställdes 264 jaktplan från USA. 60 J9 levererades. Saab drev ett tag L12 och konkurrenten Götaverken GP9. Den senare en rätt avancerad (680 km/t) konstruktion. Men företagen saknade produktionskapacitet och GP9 hade troligen blivit för dyr.

J21

När kriget startat blev de italienska J11 (Fiat CR42) o J20 (Reggiane 2000), rena nödköp. Den senare ändå med hyfsade flygegenskaper. GP9-konstruktören Bo Lundberg kom dock tillbaka med J22:an, det första svenska jaktplan byggt i större serie. Saab hade redan när de arbetade med L12 också lanserat L13 (blivande J21). Egenskaper man framhöll var central beväpning, god sikt och säkra landningsegenskaper. Projektet drevs vidare men bromsades ett tag när myndigheterna blev tveksamma. Några månader fick J23 (Mustang-lik) förtur.

21:an kom igen och premiärturen var den 30 juli 1943. Misstag i starten gjorde att även landningen blev mindre bra. Teknikerna förstod inte riktigt den nya typens egenskaper. Till slut blev J21 ett stabilt flygplan med vissa förtjänster. Den kunde ha en rätt snäv svängradie och det var inte lätt att ligga bakom i looping-planet. Som vapenbärare var den nog även tämligen duglig. Bristerna var tyvärr ganska synliga. Kylningen av motorn måste ha varit ett uppenbart problem. Vilket inte gynnade stigförmågan.  Åsynen av noshjulet, leder inte till att man tänker på styrka. Därtill var rodren tunga för ett jaktplan. Sammantaget passade den nog mera för attack, vilket också utnyttjades.

J21B

Under 1945 arbetades det med en utveckling av J21A, kallad J21B. Den skulle ha fått en dropp-formad huv och tryckkabin. Man avsåg att behålla Daimler-Benz 605B-motorn. Initialt föreslogs även en Merlin (eller Griffon?), med 5-bladig propeller. Senare en 605:a i E-version (+ 300 hk). Motorplåtarna skulle ändras, oklart hur. Bommarna skulle vidgas i framkant. Detta för att få rum med bl.a. bättre radio. I den högra även radar. Kanonerna skulle uteslutande vara 20mm. Därtill tillkom ett flertal ändringar, främst interiört. Tillverkat antal avsågs att bli 180.

Det byggdes en modell i fullskala (mock-up), främst i trä. Det var så långt J21B kom. I november 1945 lades projektet ned, i förmån för jet-versionerna J21R. Serien av dessa kom i sin tur att avkortas till 64, för att snabba på utvecklingen av J29 Tunnan. Den här 3D-modellen är givetvis inte exakt. Någon J21B har aldrig funnits. Det som mest avvek i utseende var huven, vilken man nog kan tänka sig ungefär hur den skulle sett ut. Märkningen Röd M är hämtad från en J21A från F12 i Kalmar. Den slutade sina dagar när piloten under taxning rännde in i en hård snövall. Bromsslangarna hade brustit, bidragande möjligtvis den stränga kölden.

Bofors levererade stålet till J21:ans landställ.

 

I J21:ans pilotinstruktioner använde Flygvapnet en slags teckningar likt serierutor, av vilka några visas här.

J21A hade normala klaffar både innanför och utanför bommarna. Vid de inre fanns även kylklaffar. Klaffarna var något olika på versionerna J21A-1 och J21A-2. På den senare var kylningen av olja separerad från den för vatten/glykol. Klaffarna kunde med spak ändras under färd. Man fick dock inte öppna spjällen vid vilken fart som helst. Vilket boxarens uppträdande i skyn skulle symbolisera.

Saab 21 hade en inbyggd utfällbar stege, vilket skulle göra flygplanet mindre beroende av utrustning på marken. Det var dessutom ganska lång väg upp till förarplatsen. Stegen var teleskopiskt ihopskjutbar i tre sektioner. Men kunde få för sig att vecklas ut under färd. Konstruktionen kan inte ha varit 100%. Men det är lättare att skylla på piloten. Man varnar också för att huvens sidoruta kan öppna sig i luften, vilket tyder på att problem uppstått eller förväntas så.

Även i denna tredje bild kretsar det kring kylningen. Vilket kanske säger en del om J21. Här handlar det mera om vad som händer efter landning, särskilt under varma sommardagar. Piloten uppmanas att låta motorn gå på tomgång en stund efter markläge har uppnåtts. Flygplanet hade 2 inbyggda fläktar, vilka gick igång när varvet sjönk under 1800. Det räckte inte alltid, på flertalet bilder kan man se hur mekaniker använder vattenslang.

 

TILLBAKA

 

 

©Jan Lindström 2021-2022