KAPITEL 1
TRYCKSVARVNINGENS VÄSENTLIGA EGENSKAPER, AV  C. TUELL

(översättning av Jan Lindström)

Trycksvarvning (eller metalltryckning), är en metod att framställa olika former av cirkulära (i rotationsriktningen) delar av plåt. Detta med hjälp av en svarv, handhållna verktyg och former (patroner). Arbetet styrs mycket av speciella knep och nödvändig arbetsordning. Avsikten med denna beskrivning är att ge en allmän bild av trycksvarvning. Men även att mera ingående peka på en del av verktygen och momenten. Dessa användbara vid produktion.

 

Trycksvarvning används vid framställning av ett antal produkter. Exempel är delar till ljuskronor, kärl till matberedning, föremål av silver eller brittaniametall (tennlegering), strålkastare till bilar, handtag till käppar och många andra delar som framställes av plåt. Mässing, koppar, Zink, aluminium, järn, mjukt stål, ja de flesta metaller som tryckaren har förmåga att hantera kan användas. Tryckning kan vara fysiskt ansträngande, så ju mjukare material, desto enklare och snabbare kan arbetet gå.

 

Det finns 2 praktiska sätt att framställa delar av plåt, detta i form av ihåliga cirkulära föremål. Pressning och trycksvarvning. Den klart billigaste och bästa metoden att framställa stora volymer är att använda en press. Men det finns många tillfällen då detta är opraktiskt eller till och med omöjligt. Verktyg till en press är dyrbara och kan lätt gå sönder. Motsvarande utrustning till tryckning är enklare och billigare, samt slits i mindre grad.

 

Så när produktionen inte är så stor blir de dyra pressverktygen olönsamma. Stilen eller designen på föremål kan ofta ändras. Då måste verktygen modifieras, vilket är mera arbetskrävande med pressverktyg. Tryckningens patroner kan göras i trä och ibland kan även en äldre form återanvändas, till nästan ingen kostnad alls.

 

En annan fördel när man arbetar i mjukt stål är att billigare material kan användas vid tryckning. Man kan även vika kanten (göra en rund avslutning) smidigt. Prototyper kan framställas snabbt, vilket inkluderar mera avancerade former, som är svåra att uppnå med pressning.

 

Av detta skall man inte få uppfattningen att trycksvarvning alltid är att föredra. När pressning är lämpligt så är det den bästa metoden. Det som här har påpekats ska bara, av ekonomiska skäl, visa när tryckning är det som ger bäst utdelning.

 

TRYCKSVARVEN

Grunden i detta utövande är trycksvarven (se figur 1). Även om denna svarv liknar andra, så saknar den slider och matningar. Den är till sin typ stabilt byggd och mera av en träsvarv. Som andra svarvar är den försedd med en remskiva med flera avsatser, vilken kan ge 4-5 olika hastigheter. Denna kan gärna göras i trä, vilket ger låg vikt och bra grepp. /*Översättarens anmärkning: Detta gäller svarvar med flatrem och transmissioner i taken, vilket var vanligt 1912. /* Varvtal är en viktig faktor när det gäller tryckning.

Exakta råd om varv är svåra att ge, eftersom tjockare material måste arbetas vid lägre varv. En järnplåt 1/32 tum (0.8 mm) tjock kan tryckas vid 600 varv per minut. 1/16 (1.6 mm) ger 400 varv. Zink trycks bäst mellan 1000-1400. Koppar vid 800-1000. Mässing och aluminium håller sig vid 800-1200. Järn och mjukt stål kan tryckas vid relativt låga varv, 300-600. Brittaniametall (tennlegering) och silver trivs vid 800-1000.

 

En viktig del av svarven är anhållet (verktygsstödet). Detta kan som en enhet flyttas längst med svarvens bädd, men också ut och in (sett från svarvarens position). Överdelen kan även vridas runt sin egen axel.

 

Som illustrationen visar, kan den även höjas och sänkas samt låsas i önskvärd position med spaken. Själva verktygstödet kan vara 12-15 tum långt (30-38 cm) och liknande ett till en träsvarv. Det har en rad med kanske 12-16 tätt liggande 3/8 tums (9 mm) hål. I ett av dessa hål placeras en stålstång, vilken stöder verktyget när man trycker. Stången är 3 tum (7.5 cm) hög, och 3/4 (19 mm) tjock. Nederdelen är nedsvarvad, så att denna något löst passar i hålen.

 

En annan viktig del av svarven är den roterande dubben. I bland används en vanlig fast dubb

men nästan alla tryckare använder den roterande modellen, vilken visas som figur 2. Själva dubben är 3/4 tum (19 mm) i diameter, förutom den koniska spetsen. Längden är cirka 6 tum (15 cm). Den placeras inne i ett hölje i vilken den roterar. Höljet är i sin tur fastsatt på dubbdockan. I höljet botten placeras 2 konvexa härdade kulor (knappar). Dessa fungerar som kullager och minskar friktionen till ett minimum.

 

FORMAR (PATRONER) ATT TRYCKA EMOT

Formen på det som skall tillverkas beror mycket på patronen som den tryckes emot. Skall patronen vara enkel och helt följa innersidan på föremålet, så måste diametern vara som minst där man börjar trycka. Annars går inte delen att ta bort efteråt (utan förstörande våld). Man får då använda delbara patroner som i figur 3. Vanligtvis är patroner gjorda av torkat lönnträ. Vid tillverkning blir ett trästycke urborrat och gängat så att den passar på svarvens spindel. Sedan träsvarvas patronen till sin slutlig form. Detta med hjälp av lämpliga mallar.

När ett stort antal delar (alla lika) skall tryckas, så kan patronerna ibland göras av lignum vitge. En annan metod är att svarva träpatronen något mindre och trycka en plåt över den som ett skal. Vilken limmas fast. Vid stora volymer brukas gjutjärns- eller stål-patroner. Vilka givetvis ger en bra yta att trycka på.

En delbar patron kan som namnet antyder plockas isär efter att plåtar har tryckts över den. Som tidigare nämnts så används denna patron bara när formen gör det omöjligt att ta bort färdiga tryckta plåtar från vanliga patroner. När man arbetat färdigt med ett delbart verktyg, så dras den tryckta delen med de lösa delarna inuti bort i längdsled. Man får sedan ta ur den del som låser de övriga, därefter ramlar resten ut om man vänder det hela upp och ned. För att börja en ny tryckning får delarna åter monteras i svarven. Vilket går fortare än att säga det. Genom att ha delar i olika storlekar så underlättas monteringen. Patronerna kan även här vara av både trä och metall. Kärnan och ringen som de lösa delarna vilar emot, tillverkas först som en enhet. Det som skall bli de lösa bitarna svarvas och borras sedan ur som en enhet. De utskäres sedan med en fintandad såg.

En annan typ av delbar patron (figur 5) kallas en "plug". Denna används ofta när man inte behöver någon botten och där ändarna är störst. Denna patron görs alltid i 2 delar.

Dessa delar ihopfogas med tapp och hål. När man tryckt något över en sådan här patron, sticks botten bort. Den lösa delen av patronen kan sedan tas bort genom hålet. Figur 4 visar en metod att trycka svåra former vilka vanligtvis behövt delbara patroner.

Man använder här en patron som är för kort. En medhjälpare skall sedan hålla en krokig träbit intill patronens (formens) vänstra kant, vilken stöds av en sprint i anhållet. Med denna som mall skall sedan kantdelen på plåten (rondellen) slutligen formas. Denna mall kan sedan lyftas bort. Färdig del i genomskärning syns till vänster i bilden.

Man kan även bearbeta delar som först har tillverkats i en press så långt det är praktiskt. Man behöver då inte börja från början, utan kan använda pressen till det den är bäst på och tryckningen till finliret.

 

FÖRSÄTTARE

För att hålla fast materialet (plåten,rondellen) mot patronen (formen), används ett stycke rundsvarvat trä, kallat en försättare (figur 6). Dessa skall ha största möjliga yta mot plåten och patronen. Har föremålet en nedre diameter av 12 tum, så bör försättaren vara 11 3/4. Vid måttet 4 tum blir det motsvarande 3 7/8. Alla former har dock inte flata bottnar. Man kan då använda delvis ursvarvade försättare, vilka följer konturen.

En sfärisk form kan i början få tryckas med en plan försättare, vilken bytes mot en ursvarvad, när nog mycket av formen bildats. Alla försättare har emot dubbdockan sett, ett hål för den roterande dubben.

När man börjar trycka en knepig form, så händer det ibland att den av nödvändighet mindre försättaren, inte orkar hålla plåten (rondellen) på plats. För att motverka detta kan ytan på försättaren förses med en yta som ökar friktionen.

 

HANDVERKTYG

Tryckstål i olika modeller är trycksvarvarens främsta verktyg. Dessa är gjorda i verktygstål och smidda till lämplig form. Änden man trycker med härdas och poleras. Stålstängerna de är gjorda av är från 1/2 tum (13 mm) till 1 1/2 (38 mm) i diameter. Beroende på vilket arbete de är avsedda för. Längden på dessa är cirka 2 fot (60 cm). Till detta kommer trähandtaget med en diameter på 2 tum (5 cm) och en längd på 18 tum (45 cm). Tillsammans cirka 3 fot (90 cm), som i figur 8.

När trycksvarvaren håller verktyget i sin högra armhåla (trädelen), så skapas en hävstångseffekt, vilken hjälper till att få kraft i arbetet. Det mest använda verktyget är "point and ball", som tillsammans med andra modeller kan ses i figur 11. Detta verktyg är till för de grundläggande momenten. Den kan användas till en stor mängd modeller, eftersom man kan vrida det efter behov.

Ett annat viktigt stål är det platta för utjämnig av ytan. Varianten "fish-tail" används när man arbetar från föremålets insida (trycker utåt). Kan användas till att skapa skarpa kanter och grunda gropar.


Det klotformade stålet används för mjuka kurvor. "Hook tool" används mot kanter inifrån. Vikstål eller viktång (figur 10) brukas till att vika kanterna mjuka och runda. Först vikes kanten uppåt, sedan används tången (med stöd av anhållet) så långt som möjligt. Sist delen får tryckas ned. */översättarens anmärkning. Man kan vika kanter med andra verktyg minst lika bra. slut anmärkning./*

Närstående till dessa verktyg är "diamond point" och "skimmer" (figur 11). Det första är till för att skära o jämna till kanterna med. Det senare är för att jämna till ytan på föremålen, vilket kräver en del handlag.

När man skall skära bort sektioner ur plåten (tex. bottnar) med precision, kan ett verktyg kallat "swivel cutter" brukas (figur 9). Detta kan fästas i ett hål i anhållet och därmed svängas fram och tillbaka.

 

TRYCKSVARVNING

Vi ska nu tänka oss trycksvarvningen av en i koppar framställd reflektor till strålkastare. Detta när ett par hundra av dem skall tillverkas. Genom prov tar man reda på hur stor diameter plåten (rondellen) skall ha. Kopparplåt klipps till i fyrkanter, cirka 1/8 tum (3 mm) större än dess tänkta diameter. Dessa skärs sedan runda i en rondellsax.

Patronen av lönnträ sättes upp i svarven. Och drivremmen lägges på en remskiva, vilken närmast ger 1200 varv per minut. En lämplig försättare hämtas fram.

Det är nu helt upp till trycksvarvaren att prestera. Hon/han låser nu fast rondellen (plåten) och försättaren (mothållet) med hjälp av dubbdockan. Endast så hårt att de hålles fast. När svarven startas så centreras plåten genom att knuffa den rätt med en bit hårt trä. När den centrerat, så dras trycket från dubbdockan åt. En del tryckare hänger ditt rondellen i farten (när svarven går), men detta kan vara ett farligt sätt, då plåten kan segla iväg. Man kan ha en lina spänd längs svarvens bakkant för att förhindra flygande tefat.

Plåten smörjes lätt med bivax, tvål ibland av ekonomiska orsaker. Detta för att minska friktionen. Stödstången i anhållet placeras i lämpligt hål. Tryckaren fattar sitt "point and ball"-stål och håller fast det i sin högra armhåla. Tryckstålet och stödpinnen bidrar nu till att den nödvändiga kraften kan erhållas. Sakta arbetas materialet ned mot formen, detta utan att verktyget stannar upp på någon punkt. Ytan arbetas hela tiden fram och tillbaka. Under tiden hålls en bit hårt trä i vänster hand som stöd för plåtens baksida. Medföljandes tryckstålets rörelser. Detta för att motverka att plåten veckar sig. Veck kan få kanten att spricka.

Efter lite arbete skall den blivande strålkastaren börja se ut som vid B i figur 12. Nu är det tid att jämna till kanten med "diamond-point"-verktyget. Att justera kanten behövs ibland eftersom man aldrig trycker kanten helt rak.

En erfaren tryckare bibehåller plåtens tjocklek väl. En oerfaren trycker ojämnt vilket kan leda till att plåten dras ut (blir tunnare). I vilket fall som helst så sträcker sig plåten mindre i den riktning den en gång varit valsad. Vilket leder till en något oval form när man trycker. När man trimmar kanten på en zinkplåt, får man hålla något över så att man undviker flygande spån i ögon o ansikte. Andra metaller är mindre besvärliga.

Strålkastarens reflektor börjar nu ta form. Med varje tag flyttas plåten ned mot patronen. Trycksvarvning sträcker inte bara metallen, den härdar den också. Därför blir det vid punkt C (i bilden), nödvändigt att glödga materialet. Detta görs med en gaslåga tills man når ljusröd färg. När man tillverkar i serie så brukar man trycka alla delar tills detta stadie, för att sedan glödga dem på en gång. Därefter sättes den blivande reflektorn upp i svarven igen, trimmas och arbetas vidare tills punkt D.

Nu bearbetas enbart kanten vilken vikes uppåt. Man kan få trycka lite hårdare, då plåten kan ha lyft sig något från patronen (formen). Reflektorn är nu i stort sett klar. Kanten vikes sedan rund med ett vikverktyg. Ett vanligt tryckstål kan jämna till det hela. Punkt E visar färdig del.

Ett stickverktyg brukas för att göra hål för lampan. Har några grader uppstått, så tas dessa givetvis bort. Sedan blir fråga om ytbehandling.....................................................................................................................................................................................................................

METAL SPINNING av FRED D. CRAWSHAW

(översättning av Jan Lindström)


KAPITEL VI
HUR MAN TRYCKER EN VAS

I det här kapitlet kommer vi att beröra "alla" former, vilka kan kallas för vaser. I vissa fall kommer deras form medföra att ovandelen blir smalare än botten. Denna egenskap har medfört att tryckning av vaser fått ett alldeles eget kapitel.

 

Användandet av verktygen för att tillverka dessa former, är i stort sett det samma som tidigare. Därför beskrivs sådant mera kortfattat. */Översättarens anmärkning: Detta är en hänvisning till andra kapitel av boken som inte är inkluderade här./* Men normalt behövs några fler verktyg när man tillverkar en vas, än vid enklare former.

 

Variationerna i metoder när man trycksvarvar dessa föremål, ligger mycket i framställningen av patronerna (formarna att trycka emot). Normalt behövs 3 stycken för denna typ av arbete, när ovandelen skall vara smalare än botten. Förutsatt att man inte "trycker i luften". */Översättarens anmärkning: Man använder en patron som endast delvis ger stöd./* Eftersom detta är en bok avsedd för både amatören och andra, så råder jag till att använda extra patroner som steg på vägen. Vi kommer att beskriva ett specifikt problem och genom illustrationer och text visa på hur man bäst hanterar det med trycksvarvning. Figur 12 visar en vertikal genomskärning av 2 patroner (A,B) som används efter varandra, detta för att dela upp tryckningen i 2 steg. C visar en delbar patron som användes sist. Den del som då tryckts med A och B, trädes då över C. I figur 13 visas, också i genomskärning, en delbar patron med fast kärna och omkringliggande lösa delar. Denna ämnad för en vas med smalare nacke (uppåt är åt vänster).

I figur 12 är A och B, endast till som mellansteg. Den slutliga formen erhålles vid C. Det är bara nödvändigt att kontrollera att diametern vid 1 och 2 är den samma vid A-C. Och att 3 är lika vid B-C. Anledningen är att skapa kontaktytor som passar mellan patronerna.

 

Det är inte tillrådligt att börja med vaser innan man har övat upp sig på enklare former. Detta eftersom arbetet i sin helhet är mera krävande. Det finns även en speciell svårighet, som särskilt skall nämnas. I och med att ovandelen är smalare än botten, så kommer plåten att utsättas för större tryck, när den upprepat arbetas på flera patroner. Vilket medför en viss uttänjning. Detta är en process som kräver trycksvarvare med en del erfarenhet.

 

För att kunna dra av den tryckta delen när formen uppnåtts, måste man använde en delbar patron som vid C. I annat fall måste patronen förstöras, vilket även då skulle kunna skada det vi skapat. Eftersom sådant förfarande knappast är praktiskt, har det blivit vanligt att man tillverkar delbara patroner, där en lös del låser "paketet". När denna avlägsnas så kan övriga enklare tas bort.

 

För att tillverka patroner skall man först välja ut ett gott stycke av dogwood. */Översättarens anmärkning: Enligt ordboken ben- alternativt skogs-kornell./* Eller använda lönnträ med rak fiberriktning. Man borrar sedan ett hål längs fibrerna, rakt igenom. Det är önskvärt att detta hål blir något koniskt. Detta kan göras försiktigt med ett svarvstål.

 

Ett bättre sätt är att använda en upprymmare. Har man inga lämliga verktyg kan en konisk träbit tillsvarvas, vilken förses med sandpapper. Denna del av patronen skall tillsammans bilda de lösa delarna. För att forma det hela så trär man den på det som skall bli patronens kärna. Allt ihop svarvas nu till rätt form. Efter detta dras den bort och delas med en fin såg. Se C i figur 12. Den delas så att alla delars kanter lutar in mot mitten, utom den del som skall låsa det hela (se 1 i figur 12). Denna bit kommer att vara bredare inåt. Förutom att vara noggrann när man svarvar och delar, så måste proportionerna vara de riktiga, om ett sådant här verktyg skall fungera bra. När patronen är färdig för användning, får man placera ut delarna och hålla fast dem en bit upp (till vänster), samtidigt som den tidigare tryckta plåten förs över från höger. Alernativt kan man använda någon form av tillfällig klämma (3 i figur 12). Eller så kan man tillverka patronen med ett spår, likt den i figur 13.

När man skall trycksvarva en vas som i figur 12, kommer troligen de största svårigheterna när man skall växla från patron A till B. Man har nu mycket material att omforma utan stöd av någon patron. Diametern skall bli betydligt mindre. Den nedre delen (till höger(1,2)) skall redan vara tryckt till rätt form och ge stöd. Man måste helt enkelt utföra arbetet noga och med precision för att undvika trubbel. Längden skall anpassas så att den lagom täcker patron C. Vasen skall till slut ha ett från ovandelen utgående konkavt parti. Detta medför att större delen av formen kommer att tryckas om. Undantag är den nedersta delen som redan var klar vid patron A och den övre kanten vilken blir till stöd. Den senare medför att diametern vid 3 skall vara lika på patron B och C.

 

Vill man vika kanten likt figur 14, får man använda ytterligare en sorts patron. Man trycker då först på delpatronen till vänster. Kanten formas då rakt upp (utåt). Sedan placeras föremålet inuti patronen till höger. Kanten på plåten vikes då tillbaka och blir dubbel med visst mellanrum. Även patron nummer 2 måste här göras delbar, detta i 2 eller 4 delar.

 

Jag har bara ytligt berört de metoder som erfarna trycksvarvare brukar när de framställer vaser av dessa slag. Det finns utrymme för utveckling av egna metoder när man trycksvarvar i stort sett vilken form som helst. Men vid arbeten som beskrivits i detta kapitel, blir det än mera tydligt att man kan sätta sin individuella prägel på utförandet.

 

 

TILLBAKA

 

©Jan Lindström 2022